bajskakan

År 2012, ska jorden gå under. Right? Men det känns bara som om det är mitt liv som går under. Det har hänt så mycket skit det här året, jag har förlorat så många jag älskar. Min farmor, min hund (Nikki) och min älskade mormor. Det känns som om alla jag älskar tas ifrån mig. Och då ställer jag mig frågan "Vad har jag gjort för att förtjäna detta?" Kan låta själviskt, att jag bara tänker på mig själv. Men i feburari dog farmor, i april dog Nikki och nu i September dog mormor. Man hinner inte ens smälta det ena, innan det andra dyker upp. Det gör så ont, så fruktansvärt ont. Det är så tomt. Det kommer kännas så konstigt att åka till Dalarna och varken mormor eller farmor är där. Jag brukade alltid säga "Åååh.. längtar efter att åka hem.. träffa mormor och bara mysa" Att träffa mormor va höjdpunkten med att åka till Dalarna. Nu känner jag att det kvittar om jag åker dit eller inte. En sak är ialla fall säker, jag är glad att vi inte ska fira jul i Dalarna iår. Kommer bli alldeles för tomt runt vårt stora bord. 2 tomma platser och ingen Nikki som tjuvöppnar paketen.