bajskakan

Jag saknar dig. Jag undrar vart du tagit vägen. Ingen har hört av dig sen när, April? Vad har hänt?
Om några dagar har det gått ett år. ETT ÅR... det är sjukt!
Det är så himla mycket du missat. Så mycket jag vill berätta.
Alla säger att du mår bra och att vi skulle hört om det hade hänt dig något. Skulle det vara tröstande? OM du lever och mår bra, va fan hör du inte av dig för? Det är den stora frågan. 
Jag är både ledsen och arg. Orolig med. Vem vet vad som kan ha hänt?
Har börjat drömma massa konstiga drömmar. Du är med i dem. Jag vet inte vad de betyder, men min magkänsla säger att någonting inte står rätt till. Alla drömmar handlar om att "jag hittar dig" eller att du dyker upp. Men det är alltid i olika miljöer. Jag regerar alltid på samma sätt dock. Jag blir arg.. så arg så jag börjar gråta. Du försöker krama mig och jag puttar bort dig, nästan slår dig. Sen när du tittar på mig som du brukar göra och le sådär som bara du kan. Då kan jag inte längre göra motstånd. Jag kramar dig och vill inte släppa taget.
Varje gång jag vaknar, hoppas jag att det inte var en dröm. Det känns aldrig som en dröm, det känns så verkligt. Men det är det inte, inte än så länge i alla fall.
Det enda som är verkligt, är min blöta kudde som är dränkt i mina tårar.

Fattar du inte att jag saknar dig?
 Du var/är mitt lyckopiller.
 Kom hem.


 Kom ihåg va du sa. FÖRALLTID!